Morkarla kyrka

Församlingshemmet

 

I skogsbrynet rakt väster om kyrkan i Morkarla ligger församlingshemmet, på sin tid en stolthet och verklig tillgång för församlingen
Det var ett av de första inom hela stiftet när det uppfördes på 1930-talet.

Vinkelrät mot landsvägen leder en smal väg upp mot byggnadens ingång, där entrén skyddas av ett halvrunt tak
Ovanför det finns en frontespis med det köksfönster, som hör till andra våningens lägenhet
Under sommarmånaderna är den i allmänhet uthyrd, men hälften av övre planet upptas av ett för församlingen mycket användbart vindsutrymme

Den gula byggnaden med det röda tegeltaket är egentligen en 1½-plans byggnad
Nedre våningen upptas av stora och lilla salen, kök, kapprum och toalett. Idag används församlingshemmet vid samkväm efter vissa gudstjänster, begravningar, bröllop och andra högtider
Några gånger om året har vi församlingsaftnar; kyrkoråd och kyrkostämma förlägger sina sammanträden hit
Församlingshemmet har en stor uppgift och är en värdefull resurs för kyrkan, idag är det svårt att tänka sig hur det skulle vara utan denna tillgång

(Målning av Gunnar Ahlbäck, 1982, placerad i församlingshemmet

Läs om hur församlingshemmet kom till

Lydia och Jöns Nilén

 

Komminister Jöns Nilén
Jöns Nilsson Nilén var 1898-1917 missionär i Indien
År 1921 kom han och hustrun Lydia till Morkarla, där Jöns upprätthöll komministertjänsten till sin död år 1935

Han hade en av socknens första bilar och det berättas att han körde den rakt fram över trekanten framför kyrkan, när han skulle till prästgården
Emellanåt satt hustrun Lydia bredvid i framsätet, men hans stora hund satt alltid i baksätet och höll uppsikt

Makarna Nilén hade stor och varm känsla för kyrkan och dess verksamhet. De hade tidigt klart för sig att det behövdes en samlingslokal bredvid kyrkan i Morkarla.
 

 När Jöns blev sjuk i mitten av 1930-talet föranstaltade han därför om att ett belopp skulle testamenteras till församlingen och utgöra grundplåt till ett församlingshem.


Efter hans bortgång den 7 april 1935 fullföljde hans maka Lydia intentionerna.
Den 28 oktober samma år samlade hon några intresserade i prästgården till en överläggning om hur man skulle förverkliga tanken.


Resultatet blev att en stiftelse bildades (se stiftelseurkund nedan) och vid ett konstituerande sammanträde valdes en interimstyrelse och stadgar antogs.
För att sprida kännedom om idén utsågs roteombud, vars uppgift var att göra saken känd i socknen, att verka för offervilja och intresse för saken.
Man kom vid sammanträdet i december överens om att församlingens komminister skulle vara självskriven ordförande och kassaförvaltare, pastoratets kyrkoherde och fru Lydia Nilén skulle vara självskrivna ledamöter.
 

Klicka på bilden om du vill läsa

 Övriga tre ledamöter blev kyrkvärden K J Jansson, hemmansägarna K G Karlsson och Matts Jansson. Dessutom valdes suppleanter och revisorer.

 

Bygget

Ritningar och arbetsbeskrivning fanns färdiga redan ett år senare, år 1936, de hade utarbetats av K M Westerberg
 Byggmästare var Axel Åkerman.
Många frivilliga gjorde dagsverken och på kvällarna samlades bygdens ungdomar och hjälpte till bland annat med att gräva grunden
Syföreningen ordnade försäljningar och auktioner för att få in pengar till stiftelsen
Fru Nilén skänkte ytterligare medel och så gjorde även församlingsbor
En person skänkte till exempel all armatur till nedervåningen
Stiftelsen fick ett lån på tre tusen kronor från Svenska Kyrkans frivilliga byggnadsfond
Byggnaden blev dock inte färdig under året men komminister Erik Söderlund beskriver bygget så här:

"Byggnaden är omgiven av mäktiga granar och björkar och från altaret i Morkarla kyrka, där den syns utgör den en vacker syn.
När prästen vid gudstjänsten i kyrkan är vänd från altaret mot församlingen utgör anblicken av församlingshemmet en påminnelse om uppgiften, men även ett stärkande vittnesbörd om Guds stora kraft också i vår tid."
 

(Anm. Efter 1958 ser man inte församlingshemmet från altaret, då orgeln skymmer utsikten)

 

Församlingshemmet färdigställdes år 1937 tack vare ytterligare penninggåvor från fru Nilén
Nödvändiga inventarier anskaffades, vattenledningar och elektricitet installerades och planeringsarbete omkring församlingshemmet utfördes
Senare under året uppfördes uthusen

Ärkebiskopen invigde församlingshemmet

Ärkebiskop Erling Eidem var en stor förespråkare av församlingshem och han följde med intresse tillkomsten av församlingshemmet i Morkarla
Därför var det naturligt att ärkebiskopen ombads att inviga byggnaden
Närvarande var också hans hustru ("ärkebiskopinnan") och representanter för Diakonistyrelsen, flera präster och givetvis en stor menighet

Verksamhet

 

 Redan under första året kom församlingshemmet att tas i bruk för församlingsaftnar, andaktsstunder och samkväm till exempel De gamlas dag
Naturligt nog utnyttjades det i samband med begravningar, bröllop och ibland efter dop Syföreningen hade från början och lång tid framöver sina årliga försäljningar och auktioner samt arbetskvällar här
Blåbandsföreningen använde församlingshemmet och Frälsningsarmén anordnade under flera år musikgudstjänster här
Det användes också för konfirmationsundervisning och av Kyrkliga Ungdomskretsen.
"Med glädje och stor tacksamhet ser vi tillbaka på det gångna året  och allt Herren beskärt och förunnat oss i ringhet vara med om. Soli Deo Gloria. Med Guds hjälp och nåd vilja vi fortsätta det begynta. Vi ha den tillförsikten, att han, som begynt ett gott verk, skall ock fullborda det."
skriver komminister Erik Söderlund i årsberättelsen för år 1937.

 

En bra samlingslokal för bygden
Redan tidigt kom församlingshemmet att fungera som reservlokal
När till exempel prästgården skulle repareras fick stora salen användas som pastorsexpedition
 Distriktsköterskan hade mottagning var fjortonde dag i lilla salen		 Då krigsåren kom fick hemmet flera uppgifter utöver de redan etablerade. I händelse av luftskyddstillstånd skulle det tjäna som inkvarteringsinternat och vid krigstillstånd som reservlokal vid evakueringar. Det användes vid den så kallade Finlandshjälpen.
Röda korset höll kurser och sommaren 1941 använde Kvinnlig samhällstjänst och landstinget hemmet som en lägerplats för ett arbetsläger för flickor
Väv- och spinnkurser ägde rum i regi av Uppsala hemslöjdsförening och spånadstävlingar anordnades.

Skolan i församlingshemmet

Från 1943 hölls skolkökskurser i församlingshemmet för fortsättningsskolans flickor och skolan skulle i än högre grad utnyttja församlingshemmet under följande år.
Under 1940-talet började filmen att användas i undervisningen som information och omväxling i skolarbetet, detta kunde ske i församlingshemmet.

 

 Skolan i Morkarla hade efterhand fått allt större lokalbekymmer. Med förlängd skolgång och ökat barnantal blev skolan helt enkelt trångbodd.
Man använde visserligen den gamla skolan, som stod kvar och under flera år använts som slöjdlokal, men det räckte inte.
En lösning blev att man hyrde in sig i församlingshemmet.
Lilla salen kom nu att förvandlas till småskola tills den nya skolan stod färdig år 1949.		 Eftersom det även var svårt med bostad för lärare kunde andra våningen i församlingshemmet som inte längre användes som bostad för vaktmästare hyras av skolstyrelsen till lärarbostad.

Eva Lundqvist bodde där 1950-51
Helge Lindholm  1952
Ragnar Persson 1953-54
Kan man ha politiska möten i ett församlingshem?

År 1946 anordnades en medborgarkurs i församlingshemmet, fackliga sammanslutningar hade sammankomster liksom Morkarla arbetarkommun.
Alla som till exempel SLU och idrottsföreningar var inte av politisk karaktär, men några av styrelseledamöterna var inte säkra på att hemmet skulle upplåtas åt dem i alla fall.

 

 

 När det gällde politiska grupper sades det tydligt ifrån i stiftelsens stadgar att de inte skulle få hyra in sig.
Men komminister Nils Hällström som efterträdde Erik Söderlund hävdade med eftertryck att olika ideella föreningar måste få hyra in sig, även om det skulle medföra att man måste ändra stadgarna.
Det gällde § 9 mom 3c där det stod:

"Församlingshemmet upplåtes icke för främmande ändamål ... icke för sådana ändamål, som kunna komma i strid mot församlingshemmets syfte och rummets helgd.
Lokalerna kunna således icke upplåtas för föredrag, möten och diskussioner, som avhandla eller åsyfta partipolitisk agitation eller som kunna kränka religion, sedlighet eller lag och ordning"

 

Under kommande år uppläts hemmet allt som oftast åt politiska grupper och olika slags ideella föreningar.
År 1948 hölls politiska föredrag i samband med valrörelsen.
Fet stod ju klart i strid mot Stiftelsens stadgar och komminister Tora Ekberg förberedde en stadgeändring.
Om någon sådan verkligen kom till stånd är oklart men både socialdemokraterna, folkpartiet och bondeförbundet hyrde församlingshemmet och höll valmöten här.

 

 

Stiftelsen upplöses
Efter stiftelsens bildande och församlingshemmets tillblivelse rådde under flera år en entusiasm och offervilja, som gjorde att den ekonomiska situationen stadigt förbättrades.
Trots gåvor och bidrag hade man varit tvungen att ta lån.
Men tack vare uthyrningar och att gåvor fortsatte att flyta in, kunde man amortera av lånen och redan 1943 var Stiftelsen helt skuldfri.
Det ökande utnyttjandet av hemmet i olika sammanhang under 1940-talet gav inkomster så att man kunde klarar reparationer och underhåll och till och med fick ett litet överskott.

År 1951 fick Morkarla en ny samlingslokal då hembygdsgården kom till.
Det var egentligen den gamla skolan, som flyttats och uppförts på platsen för den gamla dansbanan i Söderby. Här kunde nu samlingar av olika slag äga rum utom kyrkans förmyndarskap och församlingshemmet miste sin betydelse.
Därmed krympte intäkterna och ekonomin försämrades.

 Men församlingshemmet behövde för den kyrkliga verksamheten med andakter, församlingsaftnar och samkväm, Ungdomskretsens aktiviteter, konfirmandundervisningen, kyrkliga syföreningens försäljningar och samlingar efter begravningar och dylikt kunde inte upphöra.
När kyrkorummet från 1955 och följande år genomgick en genomgripande restaurering inrättades stora salen till kyrksal och lilla salen fick tjäna som sakristia.

Men verksamheten var så intimt förknippad med församlingsverksamheten i stort, så det sågs som helt naturligt att kyrkorådet borde ta ansvar även för driften av församlingshemmet.
Den 18 december 1955 beslöt styrelsen att upplösa stiftelsen och att enligt stadgarna överlämna tillgångarna till kyrkorådet i Morkarla.
Från 1958 övertog kyrkorådet slutgiltigt förvaltningen.

 

 Fortfarande i början av 2000-talet känns församlingshemmet omistligt i det kyrkliga arbetet i Morkarla.
Kyrkorådet har också börjat planera en modernisering, som möjligen kan leda till en viss utbyggnad eller i varje fall ganska genomgripande förändring efter den nya tidens krav.
Församlingshemmet har när detta skrivs betjänat församlingen i 65 år. Det behövs och fyller fortfarande en viktig funktion i bygd och församling

(Morkarla den 17 april 2002 Gunnar Ahlbäck)

 

För information om församlingens verksamhet

www.svenskakyrkan.se/dannemorabygden

 

Senast uppdaterad: 2011-01-16

Dannemorabygdens hemsida om församlingens fyra kyrkor

© Dannemorabygdens församling

dannemorabygdens.forsamling@svenskakyrkan.se

Text och bild: Gunnar Ahlbäck gunnar.ahlback@tele2.se Tekniskt utförande: Margareta Björndahl margareta.bjorndahl@comhem.se