Dopfunten är Morkarla kyrkas äldsta föremål och dateras till tidigt 1200-tal

Total höjd 104 cm; skål i röd hoburgsmarmor med 79 cm diameter; fot i gotländsk, grå krinoidkalksten

Nära överkanten löper en horisontell hålkäl (försänkt rand) och runt mantelytan en krans av fjorton uppåt rundade utbuktningar. På grund av dessa räknas dopfunten som en paradisfunt. (Jämför med predikstolens paradisvasmotiv)

Foten är i stort sätt slät. Överst intill skålen är den försedd med en vulst, en uthuggen repstav, och på sidorna finns fyra olikformade utskjutande huvuden

Dopfat

Dopfuntens historia

Dopfuntens fyra huvuden

Prästhuvud?

Burlesk faun?

Ansikte med grinande öppen mun och nedhängande tunga över tandraden

Biskop?

Dopfunten tillhör gruppen paradisfuntar
Dopfunten är en senromansk så kallad paradisfunt. En sådan är försedd med en krans av konvexa utbuktningar runt hela skålen.
Så har paradisets källa återgetts allt sedan den första kristna tiden och motivet ansågs heligt.
(Denna typ av utsmyckning är förkristet och förekom på den urgamla paradisvasen, som innehöll livets vatten och var en viktig symbol i orientalisk och romersk vattenkult.)
När funten fylldes med vatten, som vigdes, blev den själv en behållare med förbindelse till källan i paradiset och dess livgivande flöde.

Under den romanska tiden blir dopet "det första sakramentet" och "syns nu bli nådemedlet som all tillit sattes till och dopakten en rit av intensivt betydelsefull rang i kyrkolivet", skriver Oskar Reutersvärd, som har behandlat ämnet i "Paradisets källa och de gotländska paradisfuntarna" (Borås 1967)

Jämför med motivet på predikstolen i Morkarla och i Films kyrka där samma runda former förekommer.

Dopfatet
Vid dop under medeltiden fylldes hela skålen med vatten och barnet sänktes ner helt och hållet i vatten,
men då funten saknar avrinningshål måste den ha varit svår att tömma om den över huvud taget tömdes.
Idag används en dopskål, som ställs på fatet och täcker funtens öppning.

Detta dopfat är tillverkat av uthamrad och punsad mässing. Motivet i botten föreställer Jesu dop, där Johannes håller en korsstav i vänster hand och ur den andra häller han vatten över Jesu nedböjda huvud. Ovanför kommer ljusstrålar från ett moln med Den helige Ande i form av en duva. Runt fatets bräm löper en växtranka. Fatet är en gåva från Kyrkliga syföreningen år 1956. Upphovsman okänd.

Dopfuntens historia
Dopfunten är ett 1200-talsarbete.
Den var under 1800-talet placerad i vapenhuset (dopet är inträdet i kyrkan och därför fanns den i anslutning till ingången),
men flyttades in i kyrkan år 1919 och fick då en plats vid predikstolens i korets norra del.
År 1956 restaurerades den på Statens historiska museum och fick därefter sin nuvarande plats på södra sidan i koret.
Dess höga ålder vittnar om att det funnits en kyrka i Morkarla före den nuvarande från 1450-talet.

För information om församlingens verksamhet

www.svenskakyrkan.se/dannemorabygden

Senast uppdaterad: 2011-01-13

Dannemorabygdens hemsida om församlingens fyra kyrkor

© Dannemorabygdens församling

dannemorabygdens.forsamling@svenskakyrkan.se

Text och bild: Gunnar Ahlbäck gunnar.ahlback@tele2.se Tekniskt utförande: Margareta Björndahl margareta.bjorndahl@comhem.se